Dramatik under medeltiden

Under medeltiden föll den antika dramakonsten i glömska. Teater och skådespeleri var flärdfullt och syndigt och förbjöds av kyrkan och de makthavande. Det är darför ett ganska egendomligt sammanträffande att dramat faktiskt väcks till liv igen just i kyrkan! Den medeltida mässan hölls på latin - ett språk som bara prästerna förstod - och för att åskådliggöra det religiösa budskapet för församlingsmedlemmarna så spelade präster och korgossar upp episoder ur evangeliet. De gjorde predikan till ett litet skådespel, ett så kallat mysteriespel.

Mysteriespel
Mysteriespelen växte i omfång, och snart fick man inte plats i kyrkan längre. Spelen flyttade då ut på kyrkbacken eller till stadens torg och blev med tiden riktiga folkfester. Nu var det inte längre prästerna som stod för spelen, utan stadens hantverkare och borgare. Nya scener lades till undan för undan, och spelen kunde ta både dagar och veckor att framföra. Mysteriespelen handlade mest om Jesu Golgatavandring, korsfästelsen och gravläggningen, men för att lätta upp stämningen stoppade man in vardagliga och komiska episoder, s k farser. Själva ordet fars betyder faktiskt från början just "stoppa in".

Mirakelspel
På torgen kom också snart att framföras en annan typ av religiösa skådespel, s k rnirakelspel. Dessa handlar om helgon som utför underverk, eller om goda och rättrådiga människor som får utstå hemska plågor för sin tro. Det moraliska budskapet är alltid tydligt: "Håll fast vid din tro vad som än händer. Du får din belöning efter döden!"

Moraliteter
Medeltidens skådespel blev allt folkligare, men de slutade inte att fungera som moraliska rättesnören. Moraliteten ville visa hur illa det kunde gå för den som inte gick den rätta vägen, utan ägnade sig åt ett syndfullt leveme. Det mest kända stycket heter Moraliteten om Envar och handlar om mannen Envar som ständigt lockas bort från den rätta vägen, än av kvinnor, än av pengar och makt.

Commedia dell'arte
Commedia dell'arte uppstod på 1500-talet i Italien. Det var ett folkligt skådespel späckat med lustiga episoder, fräcka historier och kvicka dialoger. Pjäserna framfördes på torg och marknadsplatser och truppens skådespelare var alla professionella. Var och en hade dessutom sin fasta roll, ibland hela livet ut.

Rollfigurerna i skådespelen bar karaktäristiska kostymer och ibland halvmasker, och de var alltid desamma. Det var den unga vackra Colombina - den enda kvinnan i sällskapet - och den kvicktänkte och slagfärdige Harlekin, pajasen i rutig lappkostym. Harlekin var den som oftast stod för dansen och akrobatiken i pjasen. Pantalone var en gammal kärlekskrank girigbuk och Pulcinella en lustigkurre i vit kostym, toppig hatt och kroknäsa. II dottore var den lärde som alltid tog tillfället i akt att rabbla upp sina kunskaper.

Här kan du läser mer om Commedia dell'arte